Byt land / språk

Sweden

At vero eos et accusamus et iusto odio dignissimos ducimus qui.

Görgen har på sig en sidenrock som sytts upp med Arbrås sockendräkt som förlaga. Foto från världsarvsgården Gästgivars.

#Musik #2020

Folkmusik spetsad med chili

Text Anette Eriksson Foto Peter Hoelstad

Riksspelman, kompositör, teatermusiker, folkmusiker. I Görgen Antonsson får du alla dessa delar i en mycket karismatisk förpackning.

När jag googlar på namnet blir jag överöst. Över 24 000 träffar på Görgen  Antonsson. Snabbskummar på skärmen: vinnare i låt-SM 2008, 2010 och 2011. Tilldelades Jonas Olsson-stipendiet 2013 och Olof Högberg-plaketten 2016.  Jobbar på Folkteatern Gävleborg. Spelar i två band, Draupner och Engmans  Kapell. Jag dubbelkollar åldern. Jo, född 1977. Hur är det möjligt att ha hunnit med så mycket och vara så ung? Så snart vi träffas fattar jag direkt. Utan att  kunna något om musik är det glasklart att framför mig sitter en passionerad  eldsjäl som har det i sig. Rytmen, tonerna, känslan… jag vet egentligen inte hur det märks, men får det obestäm-
bara bekräftat när jag frågar hur han gör när han skapar och får det att låta bra.
– Jag bara börjar, tänker inte på något särskilt. Packar upp mikrofonerna, spelar. Låter inspelningen rulla. I improvisationen föds det saker. Ett mönster, känsla, en melodi och då trycker jag på stopp. Spelar in det igen. Det förändras, jag går tillbaka och lyssnar. Ibland är grunden eller hela låten klar på några minuter, ibland kan det dröja år. Det går inte att tvinga fram, förklarar Görgen Antonsson.

Helt klart ett proffs, tänker jag. Annars skulle han såklart inte fått spela som  soloviolinist med Gävles symfoniorkester. Jag kan inte låta bli att undra över hur Görgen med alla sina talanger har valt att hålla sig kvar i Hälsingland – han borde väl ha hela världen för sina fötter?
– När jag har varit ute på gig eller på jobbet i Gävle och kommer tillbaka till Mörtsjö förbluffas jag över hur vackert det är. Varje gång. Jag trivs så bra här. Här finns min familj och så mycket historia – jag kommer alltid vara hälsing, slår Görgen fast. 

Vyn utanför fönstret med en sjö, öppna fält, en grusväg, några utströdda röd-vita hus och skogen som kuliss gör det lätt att förstå vad han menar. Här vill man gärna stanna. Huset och ägorna som farfars farfar valde en gång i tiden har gått i arv och är fortfarande en älskad hemtrakt för flera i Görgens släkt,
som är varandras närmsta grannar. Det här måste vara en perfekt skaparmiljö för en musikkonstnär?

– Jo, absolut, medger Görgen. Men vet du, jag skulle vilja säga att vi egentligen inte har behov av att göra ny musik. Jag har en massa nedtecknad musik från 1800-talet som jag botaniserar bland med jämna mellanrum. Där hittar jag alltid nya melodier som är jättebra – det är så häftigt att de aldrig går ur tiden.»Här i Hälsingland har vi historiskt sett varit öppna för kulturella influenser från omvärlden. Titta bara på målningarna i hälsingegårdarna där det finns både inslag av palmer, grekiska kolonner och kameler. I musiken har vi inspirerats av 1600–1700-talsbarocken.«

Den anrika miljön på världsarvsgården Gästgivars i Vallsta utgör en perfekt kuliss för Görgens musikstil

Den särskilda kärleken till hälsingemusiken lyser igenom när han berättar. – här i hälsingland har vi historiskt sett varit öppna för kulturella influenser från omvärlden. Titta bara på målningarna i hälsingegårdarna där det finns både inslag av palmer, grekiska kolonner och kameler. I musiken har vi inspirerats av  1600-1700-talsbarocken och 16-delspolskorna kan sägas vara vårt signum. Görgen menar rentav att han kan höra om ett musikstycke kommer  från Jämtland, Värmland, Dalarna eller Hälsingland. Att melodierna speglar  dialekter, med olika drillar och ornament. 


– De få gånger det spelas folkmusik på radion med någon violinist jag har spelat med så kan jag höra vem det är som spelar på sättet det framförs. Det handlar om fraseringar. Det gäller mig också. Jag kan försöka spela så ofolkmusikaktigt som möjligt, men det kommer ändå finnas en folkloreslinga där som avslöjar mitt sound. Om någon annan skulle spela samma låt så skulle det låta annorlunda, hävdar Görgen. 
– Du kan se det som en krydda. Om du kryddar med mig så blir det folkmusik  med chili, medan någon annan är mer pepprig, ler han.

När Görgen pratar om sin kära folkmusik och traditioner bleknar min  fördomsfulla bild av att fioler och dragspel är för gamlingar. Jag erkänner något  generat mitt feltänk, och lugnas av Görgen:
– Det är precis det jag brinner för, att få människor att förstå att folkmusiken kan låta på olika sätt.

 

Den mesta musiken skapas hemma vid köksbordet. Här får Görgen hjälp av sonen Malte, 16 månader

Det är inte bara något gnisslande som framförs av folk med knätofs. Vi är helt  enkelt inte vana vid att lyssna på folkmusik och har en föreställning av vad det  är. Ta Engmans Kapell till exempel. Vi har en väldigt bred publik som i vanliga fall kanske inte lyssnar på folkmusik, men de får den till sig genom min insats i bandet.

Innan jag går undrar jag över studion, går det att få ta en titt på den?
– Det är prylarna här på bordet som är studion, ler Görgen och pekar på laptopen, mobilen och hörlurarna.
Såklart. Vi lever ju i en uppkopplad modern värld, och jag tänker vidare att det var en himla tur att farfar Erik hade sina fioler hängande på väggen och lät sitt nioåriga barnbarn spela gitarr på dem där på 80-talet. För tack vare Görgen och hans spelkollegor lever hälsingemusikens traditioner vidare. Förhoppningsvis i flera hundra år till.

Dela

Så blir man riksspelman

Riksspelman är en titel som kan förvärvas av en skicklig folkmusiker.

Nyhetsbrev