Byt land / språk

Sweden

x

Som bondbarn finns landskapet inuti en tillsammans med en kärlek till berg och dalar, menar Ida Björs, textilkonstnär från Järvsö

#Konst #Mode #2021

Hon sätter färg på vardagen

Text Anette Eriksson Foto Peter Hoelstad

När Ida Björs skapar blir det ofta fantasifullt med inslag av lek. Då kan även traditionsbundna folkdräkter få ett överraskande utseende.
– Jag är uppvuxen med Järvsödräkten, men kan tycka att den behöver lättas upp lite. Därför har jag jobbat fram olika variationer av den och andra dräkter i några av mina konstprojekt, säger Ida Björs, konstnär med rötter i Järvsö.

Hälsingland är ett av Sveri­ges mest välkända dräktlandskap, med 34 olika folkdräkter i varie­rande åldrar och med sin egen sär­prägel. Inte minst när textilkonst­när Ida Björs får fria händer att kreera med de olika tygstyckena. I flera av hennes utställningar, på bland annat Hälsinglands museum och Almgrens Sidenväverimuseum i Stockholm, har hon visat upp lek­fulla nytolkningar av Järvsödräk­ten och andra dräkter.

– Jag har byggt om loppiskläder och gjort delar i nya material. I en modern variant av en traditionell sommardräkt har jag gjort en liv­kjol av gamla t-shirts och förklä­desbandet pryds av låttexten till Lill-Babs dänga »Hem, hem till lilla Järvsö«, berättar Ida Björs.

i en annan kreation har hon förstorat den traditionsenliga väs­kan »lomman« till Järvsödräkten och förvandlat den till ett förkläde.

– Det finns ju så mycket att inspireras av inom dräktkulturen, textil och annan folklig konst. Det bästa jag vet är att gå på olika museer och glo. Jag har upptäckt att det finns många likheter i möns­ter, motiv och material över hela världen.

Folkdräkter med attityd, av Ida Björs. Kronan som lillasyster Brita (t h) har på sig är skapad till föreställningen »Folkmusikens Queen B«.

Idas uppfattning om att folk­dräktskulturen är allvarsam och kan behöva lättas upp fick hon bekräftat i samband med sin utställning »Allt rör sig, dräktrefor­mationen« (Almgrens sidenväveri, 2017).

– Som en del av utställningen frågade jag folk på min Facebook­sida om hur man förhåller sig till folkdräkter, hur man får använda sig av olika delar, vem som får bära vad och varför. Jag fick flera svar och när jag sammanställde dem framgick det att de flesta tycker att det är naturligt att dräkter föränd­ras över tid. Att det kanske är nöd­vändigt, rentav, för att de ska leva vidare på något sätt. Flera reflekte­rade också över att dräkter är en klassfråga, eftersom de kostar en del.

– På frågan om bestämmande­rätt över dräkterna nämndes tradi­tioner, folkdräktsgillen, alla/ingen och »dräpo«, återger Ida och ler.

Ida har självklart också en egen folkdräkt i garderoben som hon köpt begagnad och givetvis an-passat till sin egen stil.

– Den var jättebred från början, så jag sydde på ett annat liv och fod­rade med ett fint randigt japanskt indigotryck. Till det har min mam­ma sytt en skjorta, underklänning och en lomma. Det jag saknar är en riktigt bra mössa och en Järvsötröja, de är så supersnygga och lätta att använda till vardags också.

Dräkten kommer ut ur gardero­ben någon gång per år, på Delsbo­stämman, till midsommar och på vissa bröllop.

– När jag tar på mig folkdräkten känner jag mig uppklädd. För att göra den mer personlig brukar jag komplettera med ett förkläde som jag fått av morsan. Jag har bytt ut bomullstyget mot ett vaxtryck i gult och blått, det är mycket fint, anförtror Ida Björs.

Idas konstnärskap är mångsidigt och handlar om så mycket mer än folkdräkter i Hälsingland. Hon målar tavlor, skapar i textil, illus­trerar böcker och medverkar konti­nuerligt i utställningar. År 2017 blev hon en av 127 som valdes ut till Liljevalchs vårsalong bland 2500 sökande och i vår tänker hon arbeta vidare med olika bilderboks-idéer blandat med porträtt och annan konst

Dela

Nyhetsbrev